måndag 24 juni 2013

"Stor-Jävlar som jagar små-satan"


 Handöl 24/6
Jag har lånat min Sambos arbetskamrat som fiskekompis, vi beger oss mot Enafors och Handölan .
Enafors var även idag belamrad med badande turister så vi vände på gården och for därifrån, inte ens värt att prova då badgästerna skrämde fisken halvvägs uppför fjällväggen med sitt plaskande .
Vi parkerade i Handöl istället, och vandrade nedströms . Vi fick två ivriga Flugfiskare framför oss på stigen till vår besvikelse men de vek snart av och vadade ut mot en halvö en bit ut i strömmen .
-Skönt, då har vi vårat ställe för oss själva, tänkte jag .

När vi går nedströms längs ån så ser vi stora stim med småfisk, ca tre centimeter i storlek, som sveper fram och tillbaka längs sandbankarna och mellan sjunkna trädrötter . Doppar man försiktigt ned fiskespöt i vattenytan så kommer de farande och samlas runt den, ivriga och nyfikna .
Inte ett dugg rädda för vår närvaro, rädslan kommer när de blir större, eller försiktigheten kanske .


Vattnet är så där klart och inbjudande som det alltid är den här tiden, nästan simbassängs-inbjudande i den 20 gradiga sommarvärmen, men ack så nyckfull med sina undervattenströmmar och trädstammar på bottnen . Öringen har en massa djupfåror och trädvrak att gömma sig kring, samtidigt som den med lätthet kan se oss när vi smyger nedströms längs stigen . Man vill ha lite vind så ytan krusar sig och det blir lite svårare för Öringen att se oss . Och precis när man tänker tanken, så sjunker temperaturen nån grad, solen går i moln och det börjar droppa från svarta moln .


Vattenytan blir så där lätt krusad, myggen försvinner och det luktar grönt gräs blandat med frisk fjälluft . Jag och Fiskekompisen står med varsitt fiskespö och påknutet rogerdrag i högsta hugg, kanske lyckas vi att lura upp nån fin Öring ur djupet . Allt verkar lugnt och stilla, några småsatan ( småfisk ) simmar vid ytan och skapar ringar som växer till gigantiska rockringar i våra ögon, man kastar rutinmässigt mot ställen där det vakar, utan större lycka, de småsatarna är inget för rogerdraget ändå . Plötsligt ser vi två väldiga Öringsryggar som jagar fram på den grunda sandbanken på andra sidan, det plaskar och skvätter när de snurrar runt inne i småstimmet med nyfikna yngel .
-Där, kolla .. Stor-jävlar som jagar Småsatan, kasta dit ..skynda dig. ropade jag till kompisen .
Vi kastade iväg unisamt, hans drag hamnade framför snoken på en av bjässarna som stannade till och med ett plask vände efter hans drag, kompisen vevade och Öringen kom närmare för varje meter, man kunde se hur han lyfte ytan, med sin slanka uppböjda rygg, när den plöjde fram i vattnet .
- Den måste vara kring två eller tre kilo den där, se till å kroka den nu då !! ropade jag .
Men mitt i strömfåran simmade draget i ensam majestät, svallvågen efter den jagade Öringen var borta, den hade ledsnat och dykt ner mot djupet .
Kompisen stod kvar med fiskespöt i handen, tom i blicken och med en svordom på läpparna .


- De finns här, och de kommer tillbaka, varje kväll och hela sommarn . Sa jag, i ett försök att trösta, men hans tankar var redan långt borta . -Vi får väl prova nån annan kväll, och hoppas du krokar den .
- Helvete, den där hade jag velat haft med mig hem, hur ska jag släppa det här nu då ? mumlade han när vi gick längs den grönskande stigen upp mot bilen igen .
Vad säger man ? jag känner igen känslan, man har redan hunnit väga, rensa och fotat den i tanken innan man ens tagit upp den . Kanske bör man se tjusningen i även detta, fisken finns kvar, och det motiverar ju till ännu fler fantastiska äventyr i Handölans vackra vatten, framför de mäktiga fjällen .
Hoppas Fiskekompisen kunde somna sen ikväll, för det blir ett ordentligt avstamp i en Fiskares själ när åsynen av Stor-jäveln visat sig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar