En lång vandring längs strömmen och alla forsnackar och djuphålor, tid för spekulationer och råa skämt . En fiskekväll med rätt sällskap bygger sakta upp en kamratlig kamp, vem skall ta kvällens största Öring? Vem har rätt val av fiskedrag och framförallt ...vem ska hitta djuphålorna ?
Vattennivån är riktigt låg nu, man vandrar lättsamt längs den steniga stranden som vittnar om vattnets ursinniga framfart varje vår . Stora stenar har knuffats runt och rullat nedströms, in i stenväggar och bergskanter, skapat enorma gropar och skrevor, perfekta platser för trött Öring att hämta krafter och äta upp sig inför vidare uppgång genom strömmen .
När fiskedraget kommer dansande genom vattenvirvlarna och sjunker ner i dessa djuphålor så är chansen stor till grova Öringar på kroken. enligt gamla bybor så togs det enorma Öringar i dessa vatten under timmerflottningens tid . Varför? ..det vet de inte, men kanske tryckte allt timmer med sig fisken nedströms eller så hade timret en massa larver och insekter på sig, som lockade fram fisken .
Jag och Arne fick i alla fall fina instruktioner inför placeringen av djuphålorna och begav oss ut på en lång vandring nedströms ett utlopp på en av alla Västjämtlands sjöar .
Under vandringen haglade skämten om den andres fisketalanger och dennes möjlighet till fångst, förväntan var hög, och likaså byggdes spänningen upp, av att gå längs oupptäckt vatten .
Till slut kom vi ner till en stor "lugn-hölja" där strömmen sakta dynade ut på djupt vatten .
Det vakade av småfisk längs kanterna, men det var tydligen under ytströmmen i djupfåran som stor fisk skulle stå . Jag valde ett gult Rogerdrag med svarta prickar, "klassikern", kastade rakt ut i strömmen och lät draget följa med nedströms, efter ett tag sjönk den under ytströmmen och spänningen steg . jag vände mig om för att se vart Arne tagit vägen . Han stod och pillade i sin draglåda och hade inte bestämt sig för ett fiskedrag . Då kom ett ryck i mitt fiskespö, två - tre distinkta ryck till, sen rusade fisken rakt ut mot strömfårans skumvirvlar igen .
- Vad sjutton, Den här är en riktigt fin ! ropade jag till Arne .
Efter lite vevande och stretande med Öringen så fick jag in den på lugnt vatten, den gled upp på sanden i vattenbrynet men där släppte draget ur dess gap . Tack och lov på fast mark .
En fin och präktig Öring låg där i solskenet och blänkte, den vickade lite på kroppen, trött efter dragkampen . Jag stod först still och beundrade fiskens storlek men fick sen fart igen, sprang fram och sparkade den som en fotboll, den hamnade bara nån meter längre upp mot gräsmattan men ändå tillräckligt långt från möjligheten att fly ut i vattnet igen . Kan tänka mig förtreten om den stuckit .
Arne kom snart fram ur buskaget och gratulerade till fin fångst . Vi vägde in den på 8 hg .
Efter det så fick vi några mindre, men såg flera stora som hoppade rakt upp . Roligt med nya ställen .
Fler finns och chans på stor fisk ökar som sagt under strömmarna, med lugnt och metodiskt vevande.
Långt ner, under strömmen, ryckig invevning men var inte rädd för att låta draget driva med strömmen nedströms ..visst kan det bli en del bottennapp också, men vi vet ju att det finns fler fiskedrag om man behöver köpa på sig till dragasken, hos Fjällsport i Duved !!
Fråga efter Knosas, Zigge eller Roger, så har ni snart halva fiskeupplevelsen säkrad .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar