Tunga, mörka moln hängde över natthimlen inatt . Det var vindstilla och myggen hade kommit .
Några sporadiska vak höll spänningen vid liv och en vacker Öring fick sätta livet till denna gång .
Jag har börjat känna mig riktigt hemma i det gamla slitna vindskyddet nu, lugnet infinner sig så fort man kommer dit . Man sörplar i sig det nykokta kaffet och bara befinner sig mitt i nuet .
Nu vet jag att det är på gång med nytt tak och eventuellt en bättre grill framöver, men ändå så känns det så fullkomligt här ändå .
Kan tänka mig att det är hela känslan med att vara just här som betyder nåt .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar